Claes Funck's hemsida
När jag var nyfödd i slutet av augusti 1939,lyssnade min mor Elisabeth på skodda militärkängors taktfasta steg vänster,höger-vänster,höger. BB låg då bl.a i en privatägd fastighet på Skolgatan alldeles öster om Borgmästargården i Skövde. De marscherande var många och min mor var orolig.Militärerna kom ifrån regementena K3 och P4. T2 marscherade till järnvägen norrifrån och Tyskland hade förklarat krig med Polen och militärerna i Sverige höll på att mobilisera. Hur skulle detta bli?
Andra Världskriget stod för dörren.
Familjen bodde på Vallgrens gata väster om T2 på Norrmalm och pappa Erik Funck var fänrik på detta regemente. Jag växte upp, och familjen flyttade till Badhusgatan 11 och hade gården delad med ´Pant-August´ eller sedermera antikvitetshandlare Rune Björkdahl, som hade sin butik i hörnhuset Fredsgatan-Hertig Johans Gata. Vi bodde på nedre botten i hörnet av Badhus- och H.J.gatan. Mitt emot låg logen Thor och IOGT. I nedre botten av IOGT hade Furhoffs plåtslageri en verkstad där takrännor och stuprännor böjdes och klämdes till form och passning.
Inte så särskilt gammal hittade fru Hvass mig nere vid stationen,barfota. Trehjulingen och skorna lät hon vara kvar då hon skjutsade mig hem till gården på sin cykel med pakethållare. Pappa hämtade trehjulinen och skorna. Jag var förtjust i ångloket som drog det lilla tåget, bestående av lok,kolvagn,passagerarvagn och godsfinka, på den smalspåriga järnvägen,strax söder om Vasagatan, förbi Gullhögens Cementfabrik upp mot och förbi Våmb över Billingen och till Skara.
Andra Världskriget stod för dörren.
Familjen bodde på Vallgrens gata väster om T2 på Norrmalm och pappa Erik Funck var fänrik på detta regemente. Jag växte upp, och familjen flyttade till Badhusgatan 11 och hade gården delad med ´Pant-August´ eller sedermera antikvitetshandlare Rune Björkdahl, som hade sin butik i hörnhuset Fredsgatan-Hertig Johans Gata. Vi bodde på nedre botten i hörnet av Badhus- och H.J.gatan. Mitt emot låg logen Thor och IOGT. I nedre botten av IOGT hade Furhoffs plåtslageri en verkstad där takrännor och stuprännor böjdes och klämdes till form och passning.
Inte så särskilt gammal hittade fru Hvass mig nere vid stationen,barfota. Trehjulingen och skorna lät hon vara kvar då hon skjutsade mig hem till gården på sin cykel med pakethållare. Pappa hämtade trehjulinen och skorna. Jag var förtjust i ångloket som drog det lilla tåget, bestående av lok,kolvagn,passagerarvagn och godsfinka, på den smalspåriga järnvägen,strax söder om Vasagatan, förbi Gullhögens Cementfabrik upp mot och förbi Våmb över Billingen och till Skara.
Om söndagseftermiddagen kom ofta musikkårer. Förbi vårt hus var det Frälsningsarmén som marscherade. I täten en stor banderoll eller fana med Frälsnings-arméns märke på. Jag var rädd för trumman har jag fått veta att jag sagt ´att jag var ´rudd i bugdan´. De tre olika regementerna hade också musikkårer och det musi-cerades både i kyrkparken och i Boulognerskogen.
Min far var under kriget dels stationerad i Karstorp och dels lärare vid Arme´ns underofficerskola i Uppsala (AUS). Vid vistelsen i Karstorp bodde familjen i en liten stuga med köksträdgård. Jag minns än i dag stugdoften i stugan, för den är densamma som finns i vår sommarstuga i Stavsnäs om våren. Jag minns de små oranga knappt ätliga morotsembryon som om sensommaren växt upp i köksträdgården. Det fanns också ett litet slakteri på Karstorp och det låg visade sig senare c:a 50 m ifrån det stora sjukhus som 1963 höll på att byggas på tomten. Karstorp tillhörde Ryd och där fanns Karstorpsjön där vi fick bada med överinseende av någon vuxen, ofta beredskapssoldat som även badade hästarna från det stora stall T2:s hästar härbärgerades.T2 var ett hästanspänt regemente även om motorisering höll på att slå ut hästen.
Ett tidigt minne är doften av smorda känger,malmedel-inpregnerade uniformer och nyskurade baracklogement på Ryd. Pappa har en gång sagt att där höll vi stånd mot tyskarna om de skulle angripa Skövde norrifrån. Dock var det inte så bevännt med tillgång till skott. ´Vi hade 5 patroner´, sade pappa, ´det hade blivit en salut, och sedan hade vi fått springa´.
Av Uppsalavistelsen fram till den första terminen i småskolan minns jag mest spårvägskorsningen på Fyristorg. 4 spårvägs-linjer hade torget som anhalt mitt i staden.Spårvägsväxlarna var komplicerade. Vi bodde på Kyrkogårdsgatan 46 B och på bottenvåningen vid gatan hade Melcherts en lösgommstillverkning för tandläkarna. Någon av teknikerna tillverkade en liten Mustang stridsflygplan av den orangeröda massan.Ute i världen pågick kriget. Pappa hade en kristallmottagare som det skrapade förskräckligt i men som jag då och då lyckades höra tysk marschmusik på.
På Aus fanns en bilskola och där i en lektionssal en halv lastbil som det gick att se på hur de olika delarna hörde ihop när man snurrade på ett bakhjul.Uppsala hade flygflotiljen F1 och där flögs mest propellerdrivet men en nykommling aviserades nämligen jetplanet J 21. Sedermera kom som bekant J 29 kallad ´den flygande tunnan´.
Av Uppsalavistelsen fram till den första terminen i småskolan minns jag mest spårvägskorsningen på Fyristorg. 4 spårvägs-linjer hade torget som anhalt mitt i staden.Spårvägsväxlarna var komplicerade. Vi bodde på Kyrkogårdsgatan 46 B och på bottenvåningen vid gatan hade Melcherts en lösgommstillverkning för tandläkarna. Någon av teknikerna tillverkade en liten Mustang stridsflygplan av den orangeröda massan.Ute i världen pågick kriget. Pappa hade en kristallmottagare som det skrapade förskräckligt i men som jag då och då lyckades höra tysk marschmusik på.
På Aus fanns en bilskola och där i en lektionssal en halv lastbil som det gick att se på hur de olika delarna hörde ihop när man snurrade på ett bakhjul.Uppsala hade flygflotiljen F1 och där flögs mest propellerdrivet men en nykommling aviserades nämligen jetplanet J 21. Sedermera kom som bekant J 29 kallad ´den flygande tunnan´.
Jag började småskolan i Uppsala. Höstterminen där och vårterminen på Torggatan i Skövde. Familjen hade flyttat tillbaka. Skolgången för min del blev bisarr. Jag kom efter redan i ettan. Skövde hade helt andra skolböcker i alla ämnen. Jag gick om andra klass och läste på sommarna mellan 3-4 och 4-5. Som reserv kom jag in i 1/5 i Läroverket och detta efter en månad i den nya skolformen.Inte heller här passade skolterminer och skolböcker och efter två år i Läroverket och ett år i Helenaskolan hade jag tröttnat. 16 år började jag som labbitr på Rockwool. Realexamen togs sedermera vid ett internat i Småland och militärtjänsten vid T2 inleddes 1959.Att det militära inte var min grej upptäckte jag så småningom. Det gamla intresset för fotografi, sedan Kodaks lådkameratid skulle bli min framtid.
I september 1962 flyttade jag till Stockholm för att bli elev på Kursverksamheten vid Stockholms Universitet, Fotoskolan, under ledning av Christer Strömholm och Tor Ivan Odulf. Här var elever från världens hörn, från 15 år till 65. Olika yrkesgrupper som sadlat om. En var tidigare slaktare vid Stockholms slakthus som exempel. I september 1966 fick jag anställning vid Aftonbladet i Stockholm en tjänst jag upprätthöll på olika poster fram till september 1997.
Fotoskoletiden var lyckad. Skolan krävde kvalitet och krävde även att vi elever tog oss fram i olika miljöer. Vi läste konsthistoria,engelska,layout. Vi gick på föreläsningar om allt möjligt och vi besökte konstmuseer. Vi fotograferade efter vissa teman och vi fotograferade vad vi såg.Stockholms Stadsmuseums fotograf, Lennart af Peterse´ns kom en dag före påskhelgen 1963 upp till Fotoskolans lektionssal på Drottninggatan 97 och visade med diabilder och sv/v fotografier vad som pågick i Stockholm. Rivningsraseriet. Han sade:´Ni som kommer från landsorten, begiv er hem och dokumentera era hemorter. Det som pågår i Stockholm, pågår även där.´
Därmed startade den dokumentation som sedermera blivit de två böckerna, Träkåks-Skövde,idyllen som försvann,Träkåks-Skövde,vår barndoms stad,medverkan i Anders Wahlgrens TV dokumentär- Stadens själ, och stockholmsboken Stockholmsbilder-1960 talets förlorade stadskultur som utkom hos Carlssons i nov 2001. Efter pensionering från Aftonbladet började jag måla akvarell/gouache med fotografiska motiv som förlaga och detta ´dokumentära vattenfärgsmåleri ´kan beskådas på Skövdepojkarnas hemsida. Måleriet har ställts ut i Skövde två ggr, nämligen 2001 och 2005-06.
Claes Johan Erik Eduard Funck, f.d. ordförande för Skövdepojkarna och flickorna i Stockholm, år 2006
Därmed startade den dokumentation som sedermera blivit de två böckerna, Träkåks-Skövde,idyllen som försvann,Träkåks-Skövde,vår barndoms stad,medverkan i Anders Wahlgrens TV dokumentär- Stadens själ, och stockholmsboken Stockholmsbilder-1960 talets förlorade stadskultur som utkom hos Carlssons i nov 2001. Efter pensionering från Aftonbladet började jag måla akvarell/gouache med fotografiska motiv som förlaga och detta ´dokumentära vattenfärgsmåleri ´kan beskådas på Skövdepojkarnas hemsida. Måleriet har ställts ut i Skövde två ggr, nämligen 2001 och 2005-06.
Claes Johan Erik Eduard Funck, f.d. ordförande för Skövdepojkarna och flickorna i Stockholm, år 2006
